Vad gör hon?

Ja, det kan man fråga sig... sitter på en stol, läser, läser, läser, skriver, diarieför och postar, springer av och an i korridoren och upp och ner för trappor. Lär mig sakta men säkert hur hela kommunen är uppbyggd och vem som har ansvar för vad. Hälsar på gubbar som kommer in för att kika på den nya i huset (har faktiskt varit mest gubbar som haft just denna specifika anledning att titta in). Äter lunch med mysiga, härliga och underbara kollegor. Dricker kaffe. Jepp, jag har börjat. Men försöker begränsa mig till en kopp om dagen och köra resten på te. Har riktigt roligt på jobbet. Orkar inte ens klaga på boendet längre för jag är ju knappt hemma...

Ikväll har vi dessutom varit på föräldramöte, det var inte så många andra där. Närmare bestämt en stycke förälder till. Men nå, det var väl helt givande ändå!
Gillar Ellisens dagis och hennes fröknar. Och att dagis skapat rutiner här hemma!
Alla barn i Elminas grupp kan nu för tiden säga - kakka-  känner oss lite skyldiga till detta... Men E har oxå lärt sig att säga Bajs. Det sägs med långt s. Helt klart ett tvåspråkigt barn...

att strö salt i såren...

Är inget emot att strö curry i dom.
Eller ingefära.
Eller lök.
Eller vitlök.
Eller lime...

Men värst av allt är nog chili.
Eller allt det där på en gång.

Vad har jag gjort? Jo, haft hösttorra händer och lagat mat. Kikärter från kerala blev det. Ingen vidare god rätt. Men den smakade.

Idag har jag förgyllt stämningen på jobbet genom att bryta ner min tydligen pryda fasad. Min liknelse med barn nummer ett och en snöplog uppskattades. Och nu är ryktet på kommunhuset att hondär nya tjejen, hon kan säga vad som helst fast hon ser så harmlös ut. Aj, aj -hur ska jag leva upp till det???

tänker ännu ställa in väckningen.

Då har jag inte bara avklarat en halv dag på jobbet utan även en hel! Och ja, ännu yrare i huvet än i går men jag börjar ana vissa strukturer... Idag har jag ju till och med fått skriva under grejer och posta och läsa en massa. Blir nog dags för nya brills snart då de jag nu har nöts upp i jobbet. Bävar bara för hurudan historia det blir denna gång. Men den får vi vänta på till senare i höst!

Nu ska jag fixa mina stackars naglar, sen sova. Sova och vakna aningen tidigare än idag. Att få iväg en Lotta till jobb tar sin tid - Men att få en Elmina till dagis, det tar min tid! Vi har inte riktigt kommit igång med samarbetet om morgnarna än men vi lär väl oss så småningom...

Två kokta ägg ligger iaf färdigt i kylen, kläderna är framlagda och lunchlådan är det bara att kasta ner i påsen.
Mitt mål är att vara på jobbet 7:55 imorgon... en riktig utmaning. Men åh vad jag älskar flex!

yr men glad

Ja idag har jag då jobbat min första dag, eller halvdag iaf... fick börja lite senare idag vilket var super för annars skulle mitt stackars huvud ha sprängt av all den information som matats in...
Imorgon är det dags igen, och jag ser fram emot det!
I korridorerna träffade jag alla medarbetare, vad dom heter lär jag inte kunna på ett tag- än värre var dom sitter och vad dom gör... Men utropen "Äntligen börjar du" värmde.
För ja, Äntligen är det mödan värt att ha pluggat.
Nu får jag sitta där och jobba på riktigt.

Och på fötterna hade jag förstoss fina nya skor!

Trots att de var nya så är fötterna ännu hela- helt otroligt -och det gör mig lite kär i mina nya bruna vänner av skinn!

kanske vi får börja packa?

Ja, äntligen börjar det nappa på de tusen och en intresseanmälningar vi gjort på lägenheter i västerås. T var och kollade på en idag men var inte helt hundra på att jag godkänner området så det blir att kolla upp i helgen... Nästa vecka blir det ytterligare en visning. Men även om vi anmäler intresse igen efter visningar så är det inte sagt att vi får nått av dom, de har lustiga system dom här uthyrarna. Vill helt klart hålla en på hallster en stund.
Idag har jag iaf kollat på dagisar i v'ås och konstaterat att det finns många men att jag inte riktigt vet vilket/vilka som skulle passa oss.
Dessutom börjar vi ju gilla dagiset här allt mer. Idag sov Ellisen för första gången sin "vila" efter maten på dagis. Och det gick betydligt bättre än gårdagens brottningsmatch på hemmaplan som resulterade i en knapp timmes sömn...
Tjejen fattade galoppen direkt och efter att ha snurrat och snusat i sina trasor samt klappat lite händer så somnade hon och sov tills jag hämtade... Otroligt!

Annars har hon börjat protestera på morgonen nu, idag redan innan vi åkt hemifrån... Men det handlar väl bara om att hon förstår vad som är på g och vill säga sitt. Och hon kan få säga sitt. Det kan jag omöjligtvis stoppa. Men jag behöver ju inte göra som hon önskar.
Ljuva, trotset. Funderar på att beställa "trotsboken", jag är en såndär som  tror att det finns bruksanvisning till hondär som just nu ligger och snarkar så sött i sin säng...

Just nu tänker jag bara- när hon kastar sig raklång på golvet, skriker och sparkar. River och bits. Jag tänker att det är tur att hon är liten så att jag kan knöla ihop henne till en boll och hålla henne i min famn tills hon lugnat sig... Det blir värre sen. När hon är så stark att hon bänder sig loss ur mitt järngrepp... Ännu en orsak till att stå ut med tantgympan alltså!

ramsande, brottning och kladd.

... tre ord som beskriver vad jag sysslar med på dagarna efter att ha hämtat Ellisen från dagis...

Hela vägen hem rabblade jag ramsor ur herr Gurka boken utan att hon för den skull blev nöjd...
Väl hemma brottades vi en bra stund innan hon tillslut somnade för middag...
Sen var det mellis, banan och annat kladdigt.

Nu sitter hon i soffan och river duploklossar från varandra och sägen nått som låter "jobba, jobba, jobba, jobba" fint mantra dom verkar lära in  på dagis.

Jag är lite slö idag, gav blod igår och glömde dricka så mycket som man ska... tankning pågår.

Andrahands rökning

Det var fest hos grannen igen igår, dock inget securitas behov denna gång. De slutade väsnas lagom till vår läggdags som i och för sig var lite sen igår men, men. Sovrummet luktade dock lite suspekt.
Vi vet ju att andrahandsrökning av tobak är skadligt, hur är det med andra substanser???
Denna förfärande stank kom typ som genom väggen- otroligt men sant. Möjligtvis genom dom otäta fönstren... Just nu vädrar jag ut, i hopp om att deras substanser är slut för ett tag framöver och vårt sovrum kan få vara den rökfria zon som jag önskar den vara.

Lägenhetsjakten fortgår, men tusan vad svårt det skall vara!

mitt barn.

När lilla tösabiten min kom till världen var jag rädd att lämna henne ens för en liten stund.
Och det jag var mest rädd för var att hon skulle bytas ut, eller försvinna och jag inte skulle känna igen henne bland 1000 ungar.
Idag vet jag bättre. Jag känner igen henne. På hennes lilltå. På hennes smultronmärke - format som ett hjärta på vänster armbåge. På hennes skrattgropar. På hennes operationsärr som knappt syns. På hennes runda små öron. På de långa fingrarna. På naglarna som jämt behöver klippas. På virveln i håret. På födelsemärket över den sötaste naveln. På hennes långa vader. Jag känner helt enkelt min dotter, från topp till tå.
Och inte bara det, jag känner hennes ljud. Jag vet att det är hon som säger namnamnam och inte flickan som sitter bredvid. Jag vet när det är hon som gråter. Jag hör att det är hon på hennes sätt att ropa Mamma.
Jag kan också hennes bus. Jag vet när jag ska jaga. Jag vet när jag ska killa den lilla magen. Jag vet när jag bara ska hålla mig undan och låta henne utforska sin omgivning. Jag vet när jag ska morra som ett lejon eller läsa en ramsa.
Jag kan många ramsor.
En massa ramsor.

Gurka säger hon på kvällen och sätter huvet mot sin trasa i sängen. Och jag läser om Moster Ester som älskar fester. Om Kajsa varg. Om Lille ville söderkille. Om Gorillorna med brillorna. Om en massa figurer med konstiga namn. Sen somnar hon. Och jag läser vidare för att jag ska kunna fler ramsor.

tanten i mig.

Nu är jag officiellt tant. Varför?
Jo dessa står i mitt köksfönster:

Jepp, inhandlade igår, i en god väns sällskap, dessa två rosa skapelser på det underbara Åsby. Misstänker lite att hennes innerliga tantighet smittade av sig lite extra på mig. Eller bara lyfter fram tanten i mig till ytan just då. För köpet var nog helt på eget initiativ...
Och jag som sagt att jag Aldrig. Aldrig någonsin ska ha st paulior... Man ska aldrig säga aldrig.

Vi hade en riktigt mysig dag, jag och min vän. Och dottern såklart.
Så nu kan sista veckan utan jobb börja! Ellisen var lite ledsen när hon vinkade hejdå i morse men jag stannade kvar i hallen och hörde henne tystna efter två minuter. Så, det ska nog gå bra. Hon är färdig inskolad nu och nästa vecka blir det långa dagar. Jag saknar henne redan. Det känns lite overkligt att stiga in i en ny roll som nämndesekreterar-Lotta istället för hemmamamma-Lotta. Att veta att Elmina den största delen av sin vakna tid kommer att befinna sig på dagis... Vilken tur att jag gillar dagiset och att hon ser ut att trivas!

inskolning på g.

Här var det då inskolning, det innebär löjligt korta dagar på dagis med en unge som egentligen inte vill gå när vi ska... Men, visst två veckor inskolning behövs säkert för att mamman ska vänja sig att stiga upp på morgonen. Lita på att ungen verkligen klarar sig...
Hon har skoj på dagis, det finns leksaker och snoriga ungar. Hur skoj som helst.
Imorgon ska jag gå bort en stund för första gångne, en dag tidigare än schemat säger. Jag tror betämt att hon redan skulle klara en hel dag. Men visst vi mjukstartar för det är ju inte säkert att jag klarar av en hel dag!

Idag cyklade vi för första gången, Ellis gillar det starkt och mamman med. Nu tror jag att jag kan hinna till jobbet inom rimlig tid oxå!
Så, nu när dagispirret är förbi får jag börja med jobbpirret... Äger dock inga fina skor än. Så behöver nog gå och handla lite innan det sätter igång på riktigt!!!

Och jag har oxå hjälm, det tänker jag inte sätta upp nån bild på då jag inte är riktigt lika söt som min dotter i iförd den!

securitas och polis.

Det var den helgen det. I förra natten hade vi det skoj, efter att ha lyssnat på dunka dunkat fram till 23 bestämde vi oss för att höra med securitas. De kom på besök, musiken tystnade, dörren öppnades. De gick. 20 minuter senare var fullt ös återupptaget. ringde securitas igen men blev satt i en kö som undrade om den skulle ringa upp mig när det var min tur. Bestämde mej för att jag inte ville det och ringde polisen istället- de var redan på väg.  Polisen ringde på hos dunka-dunka gänget, musiken tystnade. Polisen bankade på i en halvtimme, ingen öppnade. Polisen ringde på hos oss och sa att de går nu och att de inte kan göra nått mer.
Jag konstaterar att man tydligen inte måste öppna dörren för polisen. Jag konstaterar att nått är fel i vårt rättssamhälle.
För, öppnar man inte dörren när polisen knackar på så har man nått att dölja.
Har man fördragna gardiner, tre grabbar i en lägenhet och dunka dunka (samma obegripliga låt de tre sista timmarna) på mer än ett halvt dygn så är nått lite konstigt.
Framför allt tycker jag att man borde lyda polisen och gör man inte det så borde det få konsekvenser...
Hoppas på lite lugn och ro nu då, hehe - existerar inte här.
Sen att man är lite orolig för sig själv efter att ha ringt är en annan historia. Men det är konstigt att man som vanlig laglydig småbarnsförälder ska känna att man gör fel när man kallar på hjälp.
Jag ser mig över axeln. Jag ser till att låsa dörren. Kanske är det inte nödvändigt. Kanske är det. En sak är iaf säker, detta ställe är inget ställe man vill bo på! Så, lägenhetshetsen fortsätter. Och kommunen har nog även den lite att bita i när det gäller detta område - vilken tur att de snart får förstärkning av mig då!

imorgon börjar dagis, jag är sjukt nervös!

undrar vad grannarna går på?

Det hörs dunk, dunk, dunk - yl och skrän från grannarna. Partyt har pågått typ från klockan 11 i morse... And stilll going strong...
Partyt verkar bli mer party för varje timme, vi som trodde att maxvolymen var nådd vid en två tiden- vi hade fel! Mellan varven hörs lite tjoande. Vi har konstaterat att det inte bara kan vara glädje dom tjoar av, inte heller sprit. För dricker man sprit i den mängden från klockan 11 till 20 så tjoar man inte längre. Och höra på dunka dunka orkar man inte heller.
Mera misstänksamt blir partyt av de täckta fönstren och den odefinierbara röklukten i trappen.
Min gissning är att det är nån ny typ av gott och blandat dom går på. Gott och blandat - party nonstop remix.
Gissar på att den inte är värst laglig heller.
Men, det finns ju en chans att det bara är döva och blinda oxå. Eller att det inte är hemma och har glömt på rökelsen och musiken. Eller att de framkallar foton och eldar importerade pellets och för att inte somna innan alla foton är klara så har de på musiken. Eller spelar igenom alla dunka dunka låtar på maxvolym för att se hur länge grannens kakel håller. Eller så byts folket i lägenheten ut var femte minut, för det är vad jag gissar att man skulle stå ut där inne, dock talar frånvaron av dörröppningar emot detta förslag.
Nu återstår att se hur länge de orkar hålla på...

rasistisk?

Jag blev fundersam över mitt förra inlägg, var det rasistiskt? Nu har jag gått och grunnat ett tag men jag är lite å ena sidan å andra sidan...
Var det nödvändigt att skriva att kvinnorna i tvättstugan var somalier? Och är de verkligen somalier? Spelar det nån roll varifrån de kommer?
För övrigt är väl jag finnen i detta hus. Ibland undrar jag varför jag böt till ett finskt efternamn då vi troligtvis kommer att bo här i sveariket ett bra tag... Nå, det är ju ganska vanligt med finska namn här omkring. Det är ganska vanligt att heta mohammad oxå.

Men tillbax till det jag gått och funderat över, får jag skriva somalier för att måla upp en bild? Och målar jag då en bild av hela gruppen eller enbart av de två jag mötte? Meningen var ju inte att måla en hel grupp utan enbart de två individerna och kanske alla individer i detta hus inklusive iranier, bosnier, svenskar, finnar... Vad ska jag skriva istället? Två kvinnor? Vad säger det? Och behöver jag säga mer?

Jag är rädd för att ställen som detta, ghettot där vi bor, skapar rasism. Genom att sätta in massa människor som inte förstår sig på hur vårt samhälle fungerar på ett och samma ställe skapar vi problem. Folk som vår familj, som är vana med köer och att man inte spottar i trappen, att man sopsorterar osv. Vi blir ur leda på att ständigt se att våra förväntningar på hur allt ska fungera mosas, spottas på, raseras... Men hur ska alla lära sig? Vem ska lära? Behöver vi lära?
Sfi vet jag att har denna uppgift, de ska lära kultur. Men i det begreppet ingår så mycket och prio ett är kanske inte allt det som jag nyss nämnt eller?

Nä, det här blir ju inte bättre. Ville bara få sagt att jag inte är rasist. Att jag är för fortsatt invandring. Men att det nog behövs lite resurser. Lite ansvar. Lite omtanke och medmänsklighet. För just nu. Just nu finns en massa problem. Vem ska lösa dom? Och hur?

Dålig surkärring.

Jag är ingen bra surkärring, tvättstugan gäller detta igen, var nere för att sätta in min tvätt. Det gick inte så bra. Mötte två snurrande maskiner och två somalier som sa - Oj förlåt, är det din  (peka på pluppen).
Jag: Ja, oj, det är min. Ser att det är 40 min tills maskinen tvättat klart, kommer ner då igen och jag behöver torkrummet oxå... Går.
Nere igen efter 40, maskinerna toma -jess! Men, torktumlaren går, överfylld av ett täcke.
Jag använder inte torktumlaren för att den är i snuskigaste laget så jag ignorerar skiten och låser in mina snurrande maskiner med somalietäcket. Hämnd kan det väl kallas. Tror att den var ganska mild.
Ner igen om 30, får se hur torkrummet ser ut - låst? fullt? skitigt? Iaf det sista, det hör lixom till standarden.

Ps. Lägenheten är inte uppsagd än, vi vill inte bli hemlösa. Men sökandet pågår. För fullt!