Bara ett citat

Lilla E fick se bilden av ärtan - jag förklarade var huvet, benen och magen var. Hon konstaterade att den inte hade någon armbåge - T förklarade att den bara inte syns. E tittar på kortet och säger sen "Jag vill ha den. Mamma vi köpa den!"

Tack gullunge, vi behöver faktiskt inte köpa den... Den kommer sinom tid. Och nu kan vi vänta tillsammans.

Att se det lilla livet

Det var otroligt även nu att få se det lilla livet som växer inne i magen, sprattlande och med allt som behövs.
Och i mitten på maj kommer ärtan ut i världen - om vi ska tro på det...

Senast fick vi ju se skapelsen så tidigt, redan vecka nie. Det har varit olidligt att vänta så här länge - dubbelt så länge. Men, allt såg bra ut och vi hade en otroligt duktig barnmorska som förklarade precis allt hon såg.

Så idag skall vi berätta för Elmina att hon skall bli storasyster - något hon kanske har på känn...

Och efter jul tar dagarna slut eller?

Tror att det är ett fenomen på de flesta ställen, innan jul och midsommar händer det. Folket omkring en får plötsligt panik och spottar ur sig jobb som aldrig förr - för snart är det ju slut. Slut på vad???
Själv är det bara att hänga på, jobba jobba jobba. Visst jag gillar när det är tempo, men jag skulle föredra att det var jämnare fördelat och inte bara dumt.

Nå efter tisdag nästa vecka lugnar det ner sig, och då är vi ju nästan vid det där magiska tidsbrytet som vi jobbar mot så det är i sista sekund.

Då har jag tid att göra det som jag tänkt göra, sådant som sedan faktiskt får ligga halvklart över jul och nyår i ren protest. Eller tja inte bara protest, handlar kanske om realism också. En sak i taget skall bli skönt sen.
Och sen semester. Lång skön semester.

Men just nu är jag nervös inför fredag, för då får vi se vad det är för en som bor i magen! Känns konstigt att inte ha sett hen än, själv börjar jag ju se ut som ett mumintroll....