Utmanas av 3-åringen se sådär var och varannan minut.
Det är utvecklande och invecklande.
Dagarna går alldeles för snabbt, fyra månader har redan passerat och maten har börjat introduceras för liten och söt. Det går bra.
Idag skall vi iväg med sista leveransen mjölk - slutade förra veckan att frysa in till dom små då dom inte vill ha mer än tre månader, fick ge nästan fyra iaf.
Så nu är det mindre kokande av pumpateraljer och mera purée.
Om fyra ynka månader (knappa) börjar jag jobba igen, det är tudelade känslor inför det. För visst ser jag fram emot att få ta på mig riktiga kläder igen och få vara utan dregelfläckar och få göra nått riktigt.
Men ack så jag är förälskad i den här lilla killen. Han är så gosig och så perfekt. Undrar när den här förälskelsen går över???
Men samtidigt är jag så glad över att T ska få vara hemma med trollen, för han ska också få det samma som jag fått nu. Få ha full koll på ungarna. Få vara den som dom går till när det tryter.
I jämstäldhetens namn kanske? Eller är det i föräldraskapets?
Nå, nu har jag ju mina knappa fyra månader kvar att njuta - och jag njuter som alldrig förr. Trycker in näsan i den där bulliga nacken och snusar på den perfekta bebisen - han doftar dregel, mjölk och våtservett. Bebisdoft är underbart!
E hon är också gosig - mellan allt trots. Och även hon är den underbaraste unge som finns. Det utvecklar en så mycket att få tampas med detta yrväder till barn. Varje morgon tänker jag ut en plan för hur jag skall göra för att vi inte ska ryka ihop, varje morgon brister den planen för hon planerar något helt annat.
Hon har ett temperament som kommer att ta henne långt, som retar gallfeber på mig och tröttar ut henne själv. Men jag biter ihop och tänker - jag ska nog njuta av det här också, det är underhållning på hög nivå.
Och det är häftigt hur en treåring ännu visar sina känsolr med precis hela sin kapacitet. Hon kastar sig och hon tar i allt vad rösten bär. Det är riktiga stormbyar och otroliga solskensstunder. Omväxlande. Intressant. Vetgirigheten har heller inga gränser - mamma varför? mamma hur? mamma kan man? och jag svarar och svarar. Det tar aldrig slut.
Vi har det bra just nu och det är fullt upp. Därutav denna frånvaro här.
Nu sticker vi iväg till Västerås med frysvarorna!
