Jag lever ett liv som ganska många andra, det är inget aktivt val. Det är så det blivit med alla delmål, mina känslor, mina förutsättningar, min kropp.
Jag lever ett ganska könsstereotypt liv och det är kanske så samhället format mig. Men jag är samtidigt medveten om det och ifrågasättande mot att föra allt vidare.
Jag har "gett" samhället ett barn och bär på ett till, jag kostar hur mycket som helst.
Därför står jag inte ut med ekonomiska argument när det kommer till människors lika värde. För ja, så grundläggande är debatten "Ja 2013". Alla ska få älska den de vill. Leva det liv de är ämnade för och helt enkelt hamnat i.
Att inte ge alla samma rätt- är att inte ge alla samma världe. Det är att säga att din förmåga till att välja hur du vill i livet är kass, fel, inte att föredra. På vilka grunder skiljer vi på människor på detta sätt?
Vi skall vara lika inför lagen, så länge vi skiljer på kön är vi inte lika. Och äktenskap handlar faktiskt om lag, lagliga rättigheter. Vi måste kunna komma över denna tröskel och vi måste bryta den negativa synens fortplantning.
Om jag någonsin skall komma tillbaka till Finland vill jag komma till ett medmänskligt land.
Ett land som älskar sina medborgare för vem de än älskar.
Helst skulle det få finnas mer solidaritet också men att det skall uppnås i det politiska kaos som råder sätter jag inget hopp i.
Låt människor älska varandra och låt ingen annan tycka till i vem det är en hittat att älska.
Som finländare skriv under tahdon 2013 !
http://disqus.com/forums/hufvudstadsbladet/kaj_korkea_aho_so_what/trackback/
