Snö och is...

...så börjar min favorit julsång.
Men någon snö och is ritar inte nu mönster utanför mitt fönster.
Och julkänslorna, var är dom?
I bokhyllan ligger 23 små paket inslagna (varför inte 24? - för att den 24e ändå har så många så klart!)
Men julkänslan, den finns nog inte.
I helgen behöver jag handla julfestkläder, noll inspiration...
Inte ens julskinka är jag sugen på! (det är illa)


Nä, istället längtar jag till nästa år.
För igår var vi och skrev på kontrakt för nya lägenheten, den 15e februari blir det inflytt! Jeijj för det!

det här med dagis.

Min unge går på dagis.
Det gör hon för att hennes föräldrar jobbar.
Hennes dagar blir lite längre än våra jobbdagar för att tiden till och från jobbet tar tid för mig och min man.
Våra arbetstider råkar infalla parallellt.
Vi är båda nya på jobbet och vi gillar båda att jobba.
Vår unge verkar trivas på dagis.
Hon är glad när hon får komma hem till både mamma och pappa.
Hon är glad när hon på natten kommer till sin mamma och pappa.
Hon är glad på morgon när både mamma och pappa är där.
Hon är glad när hon lämnas på dagis.

Så, var är då problemet?
Personalen säger att hon märker när de andra barnen börjar gå hem... dah?
Personalen säger att de märker att hon undrar när det är hennes tur... mhm...?
Personalen säger indirekt att vi jobbar för mycket.

Jag suckar.

För samtidigt - är ungen glad.
Skulle hon inte reagera när de andra barnen (en kvart innan henne) börjar gå hem - då skulle jag bli orolig.
Skulle hon inte börja sakna sina föräldrar när hon sett andra återförenas - då skulle jag bli orolig.
Skulle hennes föräldrar lämna henne ännu i timmar efter utsatt tid - då skulle jag tycka att personalen får börja klaga.

Men nu är det som så att vi håller oss inom utsatta tider.
Vi hämtar en kvart innan det vi sagt på vårt schema. Och när det är möjligt ännu tidigare.
Vi lämnar till frukost. För att det är så de vill ha det.

Nä, já e int bitter.
Bara lite led.

med ögat mot hålet.

Titthål - den som kom på det var smart! Och möjligtvis nyfiken i en strut...
Jag har stått klistrad mot titthål många gånger, det är ett tryggt sätt att hålla koll på sina grannar.
Idag har jag spanat på sju afrikaner som bar upp ett piano i trappen. Eller bar var väl inte rätt ord, det var snarare släpade... Eller klonckade. Jo - det sista - de klonckade upp pianot för de åtta trappsteg som leder till våning ett.
Hann redan tänka "Hur högt ska de" när de stannade utanför vår dörr... där pausade de så att jag inte kunde gå ner och fylla på mina maskiner (= kasta ut en av killarnas tvätt som han snällt tvättat på min tid... och få in min egen så att jag skulle bli klar innan natten...) Nåväl, tillslut efter över en halvtimmes jobb så är pianot inne hos grannen. Har hört lite klinkande oxå... jag undrar hur mycket sånt vi nu ska välsignas med???

i väntan på februari...

Jeij säger jag, i februari flyttar denna familj ut ur denna sunkiga svinstia och in till lite högre klass och standard!
Visst - det blir fördubblad hyreskostnad men - det blir även minst fördubblad standard.
En fyra med två badrum, jepp ett med duch och ett med badkar...
Och en alldeles underbar diskmaskin!
Plats för tvättmaskin och en superfräch tvättstuga.
Grannarna verkar oxå toppen.
Och fibernät.

Och oj så vi vridit och vänt på hur vi vill ha det.
Nu hoppas vi på att vi kan bo där lite längre - vad nu det ska betyda...

knäckt?

Tänkte ge en lägesrappport gällande näsan. Misstänker på knäckt. Tja den knakade ju rejält... misstänker spricka och tydliga knölsvansdrag. Misstänker att slutresultatet inte är vackrare än vad vi hade från början... illa, illa.
Nå, allt för blå om nosen är jag inte. lite grå. Men några glasögon går inte att bära. Värken sitter oxå i.

Gällande värk annars- Eftersom jag vet att jag har ganska hög smärttröskel kanske min näsa värker jätte mycket men jag upplever det som en måttlig huvudverk vilken någon annan skulle uppleva som migrän....
Det där med smärta är lite lustigt.

vabbandets spår.

Att vara hemma med "vård av sjukt barn" är inte alltid det roligast.
Visst - vi har myst. Visst vi har badat länge. Och visst jag har haft gott om tid att fixa mig innan jobbet.

Men idag har jag oxå haft gott om tid att bli tilltuffsad av lilltösan.
Hår är enligt henne till för att rivas, det blir ju inte bättre av att pappan gillar när man drar honom i håret... Mamman kan jag meddela skriker, ganska högt samtidigt som hon försöker reda ut sitt hår som virat in sig i de klibbiga barnhänderna.

Pappan brukar oxå gilla att brottas och akrobatisera med vildingen, mamman med- men i ett lite lugnare tempo. Mamman gillar dock inte att bli nockad på näsan, av ett bakhuvud, så att den knakar och blir en aning blå... Nej och det gillar hon inte för att hon ska ha glasögon på jobbet men kan inte det nu för att näsan värker... Funderade faktiskt på att uppsöka akuten men kom fram till att näsan inte var snedare eller buckligare än vanligt, dock drar jag eventuella framtida nosejobs på hennes konto!
Sista misshandeln tösan hann med innan jag bytte av mitt vabpass var att bita mamman - likt en sköldpadda i kinden. Bände loss henne och kvar blev ett litet rött märke, inget hål tack och lov. Inget blod.
Och slutsatserna vi kan dra av detta - tösan är frisk och borde vara på dagis.
Mammans Aj och Nej - uppfattas inte av lillmonstrets öron.

Igår hann vi med att: rita på väggar, stolar och bord (och lite på papper oxå... men mest på det andra) - är glad att jag hade en såndär magisk svamp som tar bort allt för rött på vitt syns ganska bra!
vi hann oxå bråka om kulorna och stenarna i blomkrukan ett antal gånger.
Tappa tålamodet gällande lösplockande av skyddet framför högtalaren.
Riva papper över hela toaletten....

Elmina saknar dagis - helt klart och mamman är så glad att hon får rymma till jobbet en halv dag i alla fall!

lunchdate.

Det var länge sedan sist.
Men idag fick vi tid för en liten date - jag och min man.
Bara bara vi två.
Det blev asiatiskt, inte det bästa jag ätit men helt klart godare än en ica-sallad. (Även om den igår var självblandad och jag därför inte kan skylla på nån annan än mig själv då kompositionen kanske inte var hundra...)

Vid bordet bakom min man satt tre av cheferna i min korridor. Det finns inte så många lunchställen i Hallstahammar kan vi konstatera.

Nu ska jag ner i tvättstugan, den var ovanligt städad... kan bero på mitt mail till hyresvärden i helgen... ett mail som ännu inte fått nått svar... nå, vi får se hur det utvecklas.  Behöver jag säga att jag även om det var ovanligt städat eldar upp kläder om de ramlar på golvet?