Hemma ännu

Var till mvc idag, allt ser bra ut och ungen verkar vara på väg ut - hur länge det tar det vet vi inte men att det är snart det är säkert...
Busig bebis i magen är det i alla fall, vägrade vara stilla när vi skulle lyssna på lilla hjärtat och ville absolut inte lugna ner sig för att få en normal puls. Nå, vi hörde att det galopperade och fick väl se lite lugnare ljud när sammandragningarna väl släppte.
Så nu sitter jag här och rullar tummar. Tja, vad mer kan en göra? Laddar upp med mat och peppar mig själv. För jag är taggad, så in i bomben på att få föda denna krabat!

Ellis satt vid bordet i morse och funderade, "Mamma bebis tar för lång tid! Jag väntar på mitt syskon! Jag vill ha mitt syskon idag... Bebis bestämmer själv när den ska ut, det tar för länge!" Smart unge.

Kollat läget

Nu har vi provåkt vägen till förlossningen, provparkerat och kollat rummet. Den här nojiga 2a gångs föderskan har haft diffusa värkar i ett dygn och började tycka att klockandet var tråkigt. Nå vi fick ju reda på att det närmar sig, hur snart får vi väl se! Nu blir det pizza och gos i soffan med ellis!

37+2

Och riktigt otymplig. Går som en anka - tills jag kommer i gång då går det bättre. Men den här foglossningen på framsidan gör mig galen. Dessutom känns hela höften som ett pärlband när jag vänder mig i sängen - det var alltså detta jag missade sist när tösen kom ut så tidigt! Ingen vidare upplevelse, skulle faktiskt klara mig utan.
Nå, färdig gnällt.

Börjar bli långtråkigt att vänta, överanalyserar varje liten signal från kroppen och försöker minnas hur jag sist visste att nått var på gång. Sen inser jag att det ju faktiskt inte alls behöver vara som sist utan på nått helt annat sätt och då börjar jag analysera än mer.

Så så skoj har jag idag.
Har jagat ut man och dotter till lekparken redan, ska plocka fram lite fika ur frysen så jag har nått till eftermiddags fikagästerna. I nått skede ska jag ta ett bad för det är skönt. Men hela DN söndag är redan läst... Jag kommer att bli fasligt medveten om nyhetsflödet ju längre den här bebben väntar!

Elli övar

Förfärlig foglossning, ont i ryggen och halsbränna from h. Min status just nu. En liten promenad i skön vårkväll orkar vi i alla fall med!

Hur kommer man ner?

Ellis är en riktig klätterapa, stark som få och ner kom hon...  Helt godkänt.

Och vad var det vi gjorde?

Jo, drömmar! Supergoda, ohälsosamma och smuliga!

Hjälpredan

Min hjälpreda är mest för det här med att smaka av råvarorna....

Dansar.

I brist på fint föntertvättsväder så dansar jag istället - börjar bli smått sugen på att se vilden i magen... men förstår oxå att den kommer när den är klar och det kan ju dröja några veckor än!!!
Detta lyssnar jag i alla fall på idag när jag dansar runt i lägenheten och småplockar.

Väntar

Elli börjar tycka att bebis dröjer, ropar "bääbis kom fraaan!" för full hals till magen. Bebis i magen reagerar med att kicka mamma på revbenen och borra in handen i höftbenet. "bebis kom fram vi ska gå till lekparken" hon lär bli besviken....

Ute

Vi leker i parken, bökigt i sandlådan, höga gungor och rutschkana som mamma inte åker. Kallt är det oxå! Tacka vet jag dagisdagar, imorgon är en sån- då slipper jag leka!

Sushi

Väl hemma bjuder jag mina två på sushi, själv tar jag en hamburgare då mitt sug efter rå fisk är närmast obefintligt...

Vid sandlådan

Har tagit oss ut till björnön, mälaren är ännu frusen men tidningen avnjuts skönt vid sandlådekanten medan e och t leker. Frågan är hur jag tar mig upp härifrån.... Nå flera sidor kvar innan jag tar itu med det problemet

Pyssel

Pyssel som inte behöver testas fler gånger, men kul en gång iaf!

Morgonpromenad

Resultatet av dagens promenad.

Skaparglädje!

Vi målar, eller rättare sagt jag ser på och tösen är koncentrerad. Succé!

36+0

Så här gravid har jag aldrig varit tidigare, Elli låg i mina armar vid det här laget. Den här krabaten får gärna vänta ett tag till - även om foglossningen som kommit åter inte är särskilt härlig. Inte heller halsbrännan eller illamåendet som kommit på återbesök.
Nå, får ju tid att ladda med glass och frukt!

Idag ska vi iväg till biblioteket sen ska vi måla och i nått skede hoppas jag på att tösen sover middag.

Vi tar det lite lugnt, så att bebis väntar i magen tills västeråsarna är hemma igen. Idag skulle jag ha velat vara i Jakobstad, på Faffas begravning men jag är där i tankarna och följande läser min kära lillebror upp:

Brev från Lotta till Faffa

När jag var liten brukade jag sitta i din famn.
I din stol framför tvn och se på nått som jag aldrig registrerade.
För din famn Faffa var den tryggaste platsen i världen.
Jag satt där och lutade min rygg mot din bröstkorg, 

hörde hur ditt hjärta slog och kände dina andetag.

Jag försökte andas i din takt och tänkte 

- om jag gör det så kanske mitt hjärta slår i samma takt som ditt.

Det var ingen dum tanke för idag vet jag att det finns forskning som visar på att kärlekspars hjärtan slår i samma takt även när de inte ens rör vid varandra.
Och Faffa, mitt hjärta är jag helt säker på - slog i samma takt som ditt.
För dig har jag alltid älskat och dig har jag alltid blivit älskad av.

När jag tänker på dig Faffa så kommer en låt till mig, 

den är av Lasse Berghagen och börjar ungefär så här;

Ja det var en kväll i juli
Då när sommaren är som bäst
Hon dansade för farfar
som hon gillar allra mest
Hennes farfar satt och nynna
på en sommarmelodi
plötsligt spratt det till i gubben
Han blev ung och han blev fri

Han tog av sig sin kavaj
Sparka av sig båda skorna
och så spotta han ut snuset
Sa "min sköna får jag lov"
Hon var vacker han var stolt
rak i ryggen som en fura
Det var sommar det var glädje
och de dansade och sjöng

I mitt hjärta finns minnena av dig tryggt förvarade, de glädjer mig och ger mig kraft.

Tack Faffa för att du alltid sett det vackra i mig, 

för att du alltid varit stolt över mig och trott på mig.
Tack för det hav av kärlek jag fått, i det torkar alla tårar av sorg snabbt upp.

Tack för alla dagar vi fått dela, såväl stora som små. 

Tack för att du gett mig en syn på livet som gör det lättare att leva – för med skämt, dans och kramar kommer vi långt.

Jag är oändligt tacksam för att jag fått vara din lilla flicka ända tills ditt sista hjärtslag.

Vi tar hand om varandra.

Din pimu

Craving

Nu ska vi åtgätda lite cravings!

Väntar och väntar

Grått och trist är det idag. Skippade fönstertvätten igår då det började blåsa så hiskeligt så att det inte kändes som någon bra idé att ha fönster på vid gavel.

Nu är Ellis på dagis och jag skall snart iväg till mvc för att kolla till mitt tillstånd. Imorgon går vi in i vecka 36+0. Det känns härligt att bebisen ännu är i magen och jag hoppas på att den hålls där minst en vecka till. För denna helg är våra västeråsare iväg till Finland på begravning så barnvaktandet är lite mer komplicerat - om än ordnat utifallatt!

Sitter och väntar på paketleverans idag oxå, beställde en bröstpump och den fick ofantligt snabb leverans - bra jobbat Philips! Men, ups - hur tusan tänker dom med sina oexakta leveranstider - innan dagens slut...??? Tja visst kan man ju sitta och uggla här hemma en hel dag men kom igen, lite mer kanske inom ett spann på två timmar skulle det väl gå att ange???  Nå, får väl hoppas på att jag är hemma eller att dom ringer. Är ju högst en kvart hemifrån oberoende var jag är - Hallstahammar är ju enormt!

Får se hur det går... Nu ska jag snart ut i regnet, funderar på att böka på mig gummistövlarna men har inte riktigt klurat ut hur jag ska på av mig dom...

Ingen middagslur sa jag...

Andra timmen på g vilket betytt kvalitetsvila även för mig!

Långa dagar

Trodde att jag skulle lämna Ellis på dagis och ta det lugnt och skönt igår, idag och imorgon, istället är hon hemma och hostar och snörvlar.
Hoppas på att hon kryar på sig så att planen för imorgon håller.
För just nu är det lååånga dagar, upp vid klockan 6 och full rulle med vissa underhållningskrav fram till att pappan kommer hem vilket borde vara runt 17. Ingen dagsvila för för det har hon slutat med av någon anledning.

Så idag ska vi tvätta ett fönster, för att det är så smutsigt så att man knappt ser ut och ett fönster får man faktiskt tvätta. Tar resten sen när det börjar kännas som att liten i magen ska ut.

Ellis citat från i morse: "Ska vi vänta på bebis idag också! Man kan inte vänta varje dag!"
Jo, det kan man - men än vill vi nog att bebis ska hålla sig i magen, en vecka minst. Sen är det fritt fram.

dag ett

Och vi är väl ännu någorlunda sams med Ellis.
Visst att vi hade en dust vid påklädningen då hon var trött och mamman försökte förklara att det är komplicerat att krypa på golvet och jaga ålande ben med stor mage.
Nå vi kom ut i alla fall och det bättrade på humöret för bägge.
Nu har vi tittat på Emma, ätit lunch med glass till efterrätt och ett tag till lär hon sitta med plutt-plattan som hon fick nyss.
Gjorde ett smart drag - hoppas jag - och handlade för några hundra på panduro. Tror att det var en investering i psykisk hälsa.
Imorgon har hon lyckligtvis dagisdag, 5 timmar riktig avslappning hinner jag med då! Det kallar jag föräldraledigt!

Vilar.

Fyra dagar jobb sa jag.
tja, ibland får man väl lyssna på kroppen - speciellt med en bebis i magen.
Så, jag är hemma andra dagen idag.
Order om vila och så hoppas jag på att kunna köra full rulle två dar.

Kände mig så fjantig när jag ringde förlossningen om mina symptom, och dom säger att jag skall vila. Samtidigt som jag nog behövde höra det från dom för att verkligen göra så.
Nå, snart är vecka 35+0 här och då behöver jag inte oroa mig lika mycket som jag gör nu. Konstigt när det bara handlar om dagar. En natt att gå över spärren på. Och sen är det lugna puckar.

Nojjig är jag allt för att ungen ska ploppa ut när som - men det är väl inte så konstigt. Ellis kom snabbt och det sägs att andra förlossningen går än snabbare. Hoppas på att hinna med!

Nu ligger jag i alla fall hela dagen och vilar, värkarna har lugnat ner sig så då funkar väl ordinationen.

bara 4 dagar jobb än!

Nu börjar det närma sig, svårt att fatta att om knappa två veckor så är jag lika långt gången som när Elmina föddes... Har inte packat väskan klar än även om barnmorskan tyckte att det nog var på tiden redan förrförra gången jag var på besök.
Har inte skrivit något förlossningsbrev eller ens hunnit tänka på hur det skall vara den här gången. Kanske förväntar jag mig bara att det skall vara som sist. Eller också är det önsketänkande... Jag vill gärna ha det som sist - om jag får välja. För jag kände aldrig någon smärta, det var inte behagligt men jag hade aldrig ont. Och resultatet blev ju min underbara alldeles perfekta sötnos till tjej med de vackraste namnen vi kunde enas om.

Den här lilla krabaten i magen har inte fått just någon uppmärksamhet men det förändras väl när hen är ute!
Hen har knappt något namn klart men det kommer väl det oxå...

Overkligt känns det i alla fall att dagen D närmar sig.

"kommer bebisen ut nu" undrar blivande storasyster varje dag, och mitt eviga svar är - nej inte idag och inte på en stund ännu. Mamma vet inte när bebisen kommer.

Det jag vet är att denna graviditet varit tung, att det ska bli skönt att få bli hemma och att det skall bli skönt att om nio månader få återvända till jobbet.

Ingen hand att hålla i.

Igår fick vi beskedet att älskade faffa-Lasse somnat in.

Jag saknar honom omåttligt redan nu och hör hans röst som säger "ta hand om dig vännen".
Och jag tar hand om mig på bästa sätt, även om tanken på att inte kunna vara med på begravningen är tung och svår att acceptera.
Men ibland passar livet och döden inte ihop.
Just nu är de bägge så påtagliga.

Snart ska jag iväg till mvc och lyssna på lilla hjärtat i magen.
I tankarna tänker jag på det andra hjärtat som till slut gav upp.
Det hjärta jag satt och lyssnade på i hans famn och höll hans hand, trodde att om jag bara andades likadant som honom så skulle våra hjärtan slå i samma takt. Nu är hans hjärta tyst. Hans andetag går inte att följa. Och jag har inte den trygga handen att greppa efter.

Men jag har fått mycket.
Tack faffa för att jag fick vara din pimu.
Tack för att du fanns där för mig.
Tack för att du älskat mig ovilkorslöst.
Tack för alla kloka ord, allt tålamod och din tro på mig.
För du har format mig till den jag är idag,
Jag vet att du är solt över mig
Jag vet att du älskar mig.
Och jag vet att du har det bra nu.

När jag tänker på dig tänker jag dans, skämt och kramar.
Det är bra saker.

Vila i frid Faffa.

"han i himlen?"

Elmina har börjat intressera sig en hel del för storasyskon och småsyskon. Hon går igenom vilka som är syskon till vilka, vilka som är stora och vilka som är små.

En som är svår att begripa sig på för en snart treåring är han som idag skulle blivit 30 år, han som Elmina också bär namnet av. Kim.

-Mamma vad heter din bror?
Mina, jag har ju flera - mina småbröder heter Martin och Benjamin.
-Han som e i himlen?
Han som e i himlen heter Kim, precis som du.
-E han död?
Ja Mina, han e död.
-E han snäll.
Ja Ellis, han var en av dom snällaste mamma känt och därför heter du som han.
-Jag ska bli storasyster.
Det ska du vännen.




Det är så underbart hur lätt man kan diskutera döden med en snart treåring, för för henne är det inte kopplat till nått. Det är nått man bara är eller inte. Inget mer att fundera på helt enkelt. Men det här med syskon det är däremot krångligare det blir man ju plötsligt i hennes värld. Och småsyskon kan bli storasyskon och så finns det tid när man inte fanns. Det är konstiga saker helt klart. Och var var man innan man föddes?