pension

det går folk i pension på jobbet.
det går runt folk som tänker på att gå i pension oxå.
Jag hör inte till någondera av grupperna men undrar så där smått om jag någonsin ska få en pension... Tvivlar.

sportlov...

...vad är det?
Jo här i det Rajahalmska residenset innebär det att fröken mera vild än tam är hemma med herr umgås med sin x-box. De hittar på skoj så som att åka till pappans jobb var tösan hoppat i "fat boys" och kastat pingisbollar. Sova genom biltvätt...
Nå, nu har ju bara en dag förflutit. Imorgon lär de göra annat. Riktig utflykt lär det bli. Jag varnar för vatten och tunna isar och speciellt dessa två i kombo. Herrn lyssnar sådär lagom.
Det är skoj för dom två att få ha lov tillsammans. För visst hade väl Ellis och jag lov i nästan ett år och fem månader. Så en vecka kan jag väl bjuda på?

Gällande prinsessnamnet annars så hade jag dunderfel, som alla andra. Förutom min käraste som garderade sig och sa " det blir nått som ingen sagt".
Fint tycker jag för att det går att göra smeknamn på. Estelle blir lätt stella eller ella. Eller ellis som Elmina här. Jag gillar namn av vilka det går att göra smeknamn, kanske för att mitt är helt värdelöst för sånt - Lotta, det blir oftast bara-Lotta.

nöthår?

Okej -om det står att en matta är gjord av delvis "nöthår" betyder det då att den har fibrer från håret på en nöt så som cocos. Eller att den har fibrer från pälsen från ett nötkreatur - så som mamma mu?

Det är vad jag funderar på idag.

Och så försöker jag lista ut vad kronprinsessans lilla bäse ska heta, gissar på Ingrid. Det ligger dels på 100 i topp vilket inte Margaretha gör.... Och så är det kungligt vilket i och för sig Margaretha också är.
Tja, stackars unge. Född utan rättigheter. typ. Får inte ens heta Nova.

10 år - ett ögonblick.

Idag är det på dagen tio år sedan mitt livs värsta dag.
Jag tänker tillbaka på den där tjejen jag var då och på de unga som dog.
Hur jag blivit stor. Fått ett liv.
Hur de bara försvann ur sina liv och blev till minnen.

Jag kommer ihåg hur jag tänkte att det här kommer aldrig att gå.
Hur jag var som ett pussel.
men nu, nu börjar bitarna ha lagt sig.
Och det blir lite som den här låten:

Det där "som kommer emellan och är bra", det är all tid. Allt liv.
Och det där sista om att ha glömt bort helt - det är det jag är rädd för.
Därför heter min tösa Kim i andra namn. För att jag varje gång jag ser på henne ska tänka på han som skulle varit hennes morbror.
Dagen till ära har Elmina tjatat om mobbo, hon menar förstoss sin mobbo Mau.
Men hon påminner mig, så att inte den där sista frasen ska bli sann.

Tänk så mycket äldre man blir på 10 år. Tänk så mycket liv 10 år är. Tänk så många ögonblick som hunnit komma efter det där värsta - och så många av dom som varit alldeles underbara.

När jag gick till dagis idag kände jag mig som värdens lyckligaste, för att jag har ett jobb jag älskar. Ett hem jag trivs i. En underbar dotter som förgyller min tillvaro med sina bus. En härlig man. Jag har så mycket!
Det som fattas mig är Kim. Men jag kan ha allt det andra trots det.

Fettistisdag utan bulle.

Idag var ju den dagen jag skulle ha förberett och bakat till. Men av någon anledning missade jag hela tisdagen med stort F.
Nå, jag missade även Runebergsdagen i år.

Istället för gräddig bulle blev det memma för min del, inhandlad från finska kiosken som besöker ett torg två minuter från min dörr varje lördag.
Där hittas även Piimä, varför det inte längre finns någon orsak att längta till Finland längre. (nästan)

Ikväll har vi sett på Vem med ellis, det är ett alldeles underbart barnprogram. Det är E's generations pingu... eller kanske alfons. Kult. Det är programmet de små kommer att minnas när de blir stora och bli nostalgiska över. Så tror jag.

ljuvliga tvätt och disk.

Igår firades alla hjärtans här med tvättstuga - underbart!
Fin fin middag, ihopkastad ytterst snabbt men ryggbiff är såå gott.
Sen efterrätt - glass. Iskall. Frysen har vridits ner. Hägendaz.
Diskmaskinen - vår nya vän diskade under tiden som vi somnade i soffan framför en fransk dokumentär.

Lycklig blir jag när allt fungerar.

förflyttad!

Äntligen har vi sagt baj baj till ghettot och klivit in i vårt underbart ljusa nya hem!
Fullt schå (stavas?) är det.
Men yoga han jag med och kroppen är härligt mör efter yinandet.
Nu ska jag krypa ner i soffan och se på äkta människor. En riktigt usel produktion egentligen men jag har fastnat.

Liten sover

Och jag har suttit här en bra stund och konstaterat att jag saknar min gamla kamera... den nya har jag inte knäppt så många bilder med och de få som blivit tagna har inte varit riktigt toppen. Men, det kan oxå vara så att lilltösa börjat posera - vilket gör bilderna lite mer platta. Det är svårt att fånga henne i smyg och allt ser så tillgjort ut. Inte nöjd.
Denna bild gillar jag iaf lite men det är bara för att E har min gamla stickatröja och ser snäll ut... har en hel del att lära med min nya kompis.

Ellis har oxå övat med den... hon lyckades plocka ner den från hyllan, öppna fodralet och sätta på den samt knäppa ett par. Nöjd som tusan. Här är resultatet:

Då var det klart,

Presidentvalet alltså.
Slutade inte särskilt upphetsande men vad mer kan en göra än lägga sin röst?
Tja - På nått sätt ändra andra människors sätt att resonera.
För vad jag förstått så tappade Haavisto många röster på grund av sin sexuella läggning.
En sak som inte på något sätt borde inverka.
Sen tvivlar jag väl innerst inne att de gröna idag skulle kunnat vinna mot samlingspartiet oberoende personliga detaljer...
Nå, jag stannar i Sverige denna mandatperiod - kanske en till oxå. Och än fler.

arbetsskadan #2

Idag har jag lyckats med mitt livs arbetsskada #2.... Och händelseförloppet var ungefär lika fint som #1 2007!

Citat ur min skadeanmälan:
Halkade  i dörrposten mot foajén när jag skulle stöta över postvagnen över tröskeln. Föll raklång på rygg.
Saker man kan göra för att undvika olyksfall: mindre fart, andra skor.

Känns fin fint. Och jepp jag låg raklång, med händerna fast i postvagnen i nått som kändes som en evighet - sen hoppade jag upp och hörde chef-chefen bakom mig som undrade hur det gått... bra så klart, ingen fara!
Det är väl klart som fan att det inte gick bra. Men vad jag menade var att jag inte slog huvet och kunde hoppa upp snabbt som attan.

Nu återstår att se vad detta fall för med sig, förra gången (då slog jag huvudet i en dörrkarm och skadade nacken) blev det några besök hos naprapaten och himla smärta.
I helgen ska nya skor inhandlas. Skor med bredare klack... sen ska jag sluta att springa och undvika att ta den där jädra vagnen så mycket som möjligt.
Man lär sig när det gör ont.