Full rulle, som det skall va!
I lördags var jag och mannen iväg på lite tumistid, moffa och mommo-ika barnvaktade så vi kunde lugnt spendera en kväll i Västerås. Startade upp med lite mat på folkets, nått litet var tanken och jag körde på den till motsats från min make som passade på.
Åt den roligaste desserten någonsin - popcornglass. Förväntade mig pop corn, vita saker i glass. Men istället var det poppande korn, såna som man för tjugo år sedan kunde köpa på candy shop i jeppis i sällskap med en slikkepinne formad som en fot... Blev minst sagt överraskad när det efter första skeden började hoppa runt i munnen, kul!
Efter att ha avnjutit mat och framför allt lite barnfrihet, gick vi ner till konserthuset för underhållning. Och underhållna blev vi, RAW på turné var hur bra som helst. Ny favorit är absolut Messiah Hallberg. Jag som när jag räknat ut att vi skulle missa mellofinalen smått ångrat planen, men då visste jag ju inte vilka som skulle va med heller... Så, det var en kväll väl spenderad och två laddade föräldrar kom hem till två sovande barn och trötta barnvaktare.
Melodifestivalen då, ingen av oss såg den - Ellis som skulle uppdatera oss somnade en kvart innan efter att ha ätit sitt livs största måltid med godis (menar att hon åt mer godis än hon sammanlagt ätit i sitt liv, vad har man moffa till??). Men det har åtgärdat sig i efterhand, nyheterna brukar lixom inte slinka förbi. Sanna Nielsen vann och Ellis favvo kom trea. Men den där tvåan...
Oh vad vi har diskuterat denna på jobbet. Vi är i flera läger och jag står väl ganska ensam i mitt...
Jag avskyr den där låten, jag hör på den och jag hör att den kan va bra i sin melodi och sin väldigt amerikanska sångerska som ser ut som den bortglömda Olsen tvillingen. Hon är söt och kaksig och sjukt smal - jag är imponerad.
Men hallå jag avskyr själva budskapet - att arbete inte värdesätts. Att man som mål i livet vill ha att inte göra något viktigt, nått som kan kännas tungt, nått som skulle kunna vara till nytta... För mig är det väldigt svårt att förstå.
Mitt mål är att påverka samhället, utveckla det och göra det bättre. Det går omöjligen att göra när jag sover, för det går inte att utveckla enbart i drömmarna - det är väldigt dåligt betalt och ger lite resultat...
Nej, jag önskar att (ursäkta tant) "dagens ungdom" tar sitt förnuft till fånga och börjar drömma om vad de vill göra för samhället istället för att drömma om att slippa. Vi behöver folk som jobbar. Folk som tycker om att jobba. Människor som kan leva livet och jobba samtidigt.
För visst är det så att livet får en mening av jobb, att det kan definiera en.
Vad blir man om man inte gör nått?
Sen förstår jag att (förlåt igen) "dagens ungdom" har det svårt att ta sig in på arbetsmarknaden när de som nått pensionsålder aldrig går i pension och när de väl gått i pension sedan anlitas som konsulter eller raggas upp av pensionärsbemanning. Dessutom ifrågasätts man för sin ålder av fyrtiotalisterna och femtiotalisterna som finns över allt och suttit på samma ställe i fyrtio år...
Nä, jag gillar inte budskapet, punkt slut. Men jag gillar inte heller systemet med guldklockor, det är inte i tiden. Vi skall inte ha som mål att sitta på samma stol i 25 år och sedan 25 till som tack för klockan.
Mitt mål är att bli så bra som möjligt så jag kan ifrågasätta och utveckla min arbetsplats och samhället så mycket som möjligt. Jag tror att jag blir det genom att syssla med det jag är intresserad av just nu och sedan byta när jag hittar nått annat område att ifrågasätta och utveckla.
Busy, busy, busy doing things that will change - är min melodi.
