VaB

Vabbar igen.

Nattens diskussion lät så här:
Klockan 01.00: Mina piper, hostar, yler, klagar, svettas.
Jag: Jag har int tid att va hemma.
T: Jag har int tid att va hemma.
tystnad.
3 timmar senare.
Jag: Jag tänker fa å jobba morgon.
T: tyst.
klockan 5:55.
Jag: Hur gör vi nu då???
T: Jag kan int va hem.
Jag: Jag kan int va hem.
T:....
Jag: vi måst del. Jag sticker till jobbet till klockan 7.
T:mhm.
Jag: Okej?
T: Nå kanske du ska böri fa då.

Så löser vi konflikter. Med tystnad och lite tjat. Blev väl i alla fall en lyckad lösning med repris imorgon för tösen är ännu sjuk.

Visst är det ett underbart samhälle vi lever i - där man får vara hemma med sina barn när de är sjuka!

Lås in saxen.

Jag tyckte synd om lilla fröken tösen i morse, luggen hängde i ögonen och hon fjantade sig med den.
Den logiska lösningen på detta var att ta fram saxen.
Jag tog fram den och jag klippte.
Tösan stod inte still. Luggen blev lite kapad och nafsad och tilltufsad.
Tjejen fick gå till dagis i sin fula lugg. Mitt tycka synd om gick inte om.
Ikväll när hon var lite tröttare tog jag ett djupt andetag och lekte mer frisör. Det gick lite bättre så nu är det inte hel hackigt. Gud vad glad jag är att hår växer!

I helgen hade vi det riktigt härligt. Vi började med grillning med grannarna på fredag. Ellis kallade alla för faffa och mommo... uppskattat som tur...
Hon sprang på i backen, upp och ner med sin vagn tills att vi upptäckte att blodet flödade från ena foten. Skoskav.
Så lördagen blev shopping dag- skor som ej skaver var temat och dessa var sådana. Plus för att hon själv kan ta på sig dom.

De oskavande skorna behövdes på söndagen när vi besökte parkens zoo i eskilstuna. Minu älskade karuseller fast det hon mest pratar om är att hon fick vänta... och se bäbävitalamm.Och äta glass försoss!

Linnedukarna.

I mitt skåp bor det tre linnedukar.
De är handvävda av "faster Ulla".
Den ena linneduken är stor, den andra är fyrkantig och den sista är avlång.
Dessa tre dukar åker inte allt för ofta fram.
Vilket är synd för dom är fina.
Nå väl, i söndags hade vi kalas och på kalaset serverades - som bekant- muminhustårta.
Denna ljuvliga tårta innehöll blåbär.
Har man kalas så ska man ha duk på bordet, så den mellanstora duken i härligt blått fick åka fram och förgylla festligheterna.
Förståss lyckades jag tappa lite blåbär på den stackars duken.
Sen åkte den inte i tvätten direkt utan först idag gav jag mig på den.
Och till min förvåning blev fläcken puts veck med - trumvirvel - fil.
Gnuggad, gnuggade och gnuggade in fil på den lilla blå-lila fläcken och framför mina ögon - likt trolleri försvann fläcken.
Sen åkte duken in i maskin.
Sen ut på tork.
Och nu är det bara att mangla och vänta på nästa duktillfälle.

kom ihåg, ha fil hemma om du ska ha blåbär.

undran - tar filen oxå bort det blåa från tänder och läppar???
Och hur är det med händer efter en dag i riset???
Helt klart värt att pröva.

mumintårta

Nu mina vänner har jag satt mig i soffan med ett internet som fungerar.
Lagt liten och envis efter en dag med kalas.
Har bakat mitt livs andra muminhus-tårta och börjar redan planera en fjärils-tårta.

Har försökt fotografera liten och envis. Hon var betydligt lättare att fota förra året när hon precis lärt sig gå... I år har hon mera egen vilja och den är inte alltid lätt att tas med. Men nu får man inte vara petig. Ett par bra bilder blev det så nått ska säkert gå att rama in.

Vi har hunnit vara hemma i Finland en sväng, haft kalas (mumin tårta ett) varit på dop och blivit faddrar till finaste Tilda Emilia.

Vi har skolat in E i hockey träsket och hon är nu fullt medveten om hur man beter sig vid mål - applådera och ropa JAAA! oberoende lag i och för sig men det är finjustering. Det tar vi nästa år.

det är lite stressigt just nu.

Just nu hinner jag inte.
Men det blir bättre... nån gång.
Kanske till semestern - fast då är det väll fullt sjå med att ta det lugnt...
Nå, nu har jag i alla fall packat lite - resten hänger på tork så jag har även tvättat och det var mycket.
Jag hann vara iväg som smakråd för kostym till mannen som i sista sekunden bestämde sig för att han nog trots allt behöver en ny. Så på 15 blanka innan stängning i lilla Hallstahammar inhandlades en kostym och två par skor ett par i nr 45 och ett par i 37.
De i 37, de är jag för övrigt mycket förälskad i och de ser ut så här (fast svart).
Nu hoppas jag på att hinna sova lite innan morgondagen drar igång.

man ska inte lägga sig i...

Jag såg nått i parken  idag.

Från början -  Jag och min tösa var efter en visit på jobbet i parken och lekte.
Dit kom ett barn med sina föräldrar.
Barnet lekte som barn brukar - skrek och kastade sand, helt normalt.
Tillsägelserna från föräldrarna kom ibland och ibland inte.
Och när de väl kom var de väldigt påtagliga. Då tog man direkt tag i barnet.
Det jag reagerade mest på var när barnet lyfte sand på rutchkanan - en för mig helt normal lek - mamman tycker detta inte är okej och tog tag i barnet - utan förvarning - och informerar om att det bör sluta.
Hon lyfter upp barnet på en bänk och tvingar det att ligga, barnet skriker försås.
Hon säger att det skall sluta skrika - vilket det (suprice) inte gör. Då sätter hon handen över barnets mun.

Där. Precis där gick min gräns. Visst jag skulle inte ha gjort nått lika. Men det sista där är absolut förbjudet i min värld. Från det håll jag stod såg det ut som att handen även hamnade över näsan. Vilket ju lätt kan hända då barn är små och vuxnas händer är stora.
Jag blev arg, ville inte att mitt barn skulle tvingas se på hur illa en vuxen behandlar sitt barn.
Men jag sa inget. Det gör mig ännu argare. Men vad skulle jag ha sagt??? Och så kan jag ju tillägga att pappan till barnet oxå var på plats. Jag var bara en.

Överreagerar jag? Eller ska jag om jag någon gång hamnar i samma situation igen - öppna min trut istället för att stå där och glo? Hur gör man rätt?

I Sverige aktar man sig för att trampa på andras tår, här hjäper man ingen för att vara på den säkra sidan... Iaf ingen som inte begärt om att få hjälp. Det har tagit tid för mig att lära mig. Jag är ännu inte fullärd och vet inte heller om jag vill bli det...

vi firar...

1a maj med att vara förkylda. Valborgsfirandet ute vid Skantzsjön blev det inget av för våran del då lilla sjuklingen nu har feber och hosta - inget i öronen dock. Frabror doktorn vi hälsade på i går för efterkontroll tyckte att hon ätit på tok för många antibiotika kurer, och gav oss nya råd. Nu är det alvedon och ipren i kombination vid första tecken på hosta som gäller. Undrar varför vi inte kunde få detta råd direkt???
Sen var han ju noggrann med att poängtera att hon börjat dagis "vid helt fel tid" oxå. Men jaja, vad gör man?
Nu är det i alla fall inte många dagar dagis kvar innan långa sommarlovet. Och den här veckan stannar tösan nog hemma.

Jag har lite svårt för det där att man säger att det är helt fel tid - indirekt, du borde ha stannat hemma ett år till. För jag tror inte det är där problemet ligger. Våra dagisar behöver mer resurser. Så att vi kan ha mindre grupper och vara ute mer. Det tror jag skulle råda bot på en del.

Så på mitt plakat skulle det i dag ha stått: MERA RESURSER TILL DAGIS!!! MINDRE SKULDKÄNSLOR TILL FÖRÄLDRARNA!!! eller SOL UTE - INGEN VILL VA INNE, REGN UTE - STÖVEL VÄDER, SNÖ UTE - KLÄDER PÅ, ÅRET RUNT UT OCH GÅ!