man ska inte lägga sig i...

Jag såg nått i parken  idag.

Från början -  Jag och min tösa var efter en visit på jobbet i parken och lekte.
Dit kom ett barn med sina föräldrar.
Barnet lekte som barn brukar - skrek och kastade sand, helt normalt.
Tillsägelserna från föräldrarna kom ibland och ibland inte.
Och när de väl kom var de väldigt påtagliga. Då tog man direkt tag i barnet.
Det jag reagerade mest på var när barnet lyfte sand på rutchkanan - en för mig helt normal lek - mamman tycker detta inte är okej och tog tag i barnet - utan förvarning - och informerar om att det bör sluta.
Hon lyfter upp barnet på en bänk och tvingar det att ligga, barnet skriker försås.
Hon säger att det skall sluta skrika - vilket det (suprice) inte gör. Då sätter hon handen över barnets mun.

Där. Precis där gick min gräns. Visst jag skulle inte ha gjort nått lika. Men det sista där är absolut förbjudet i min värld. Från det håll jag stod såg det ut som att handen även hamnade över näsan. Vilket ju lätt kan hända då barn är små och vuxnas händer är stora.
Jag blev arg, ville inte att mitt barn skulle tvingas se på hur illa en vuxen behandlar sitt barn.
Men jag sa inget. Det gör mig ännu argare. Men vad skulle jag ha sagt??? Och så kan jag ju tillägga att pappan till barnet oxå var på plats. Jag var bara en.

Överreagerar jag? Eller ska jag om jag någon gång hamnar i samma situation igen - öppna min trut istället för att stå där och glo? Hur gör man rätt?

I Sverige aktar man sig för att trampa på andras tår, här hjäper man ingen för att vara på den säkra sidan... Iaf ingen som inte begärt om att få hjälp. Det har tagit tid för mig att lära mig. Jag är ännu inte fullärd och vet inte heller om jag vill bli det...