ett glas rött.

Ikväll tänkte jag unna mig ett glas rött.
I vårt skåp låg två flaskor...
Tog fram den första - drog av foliet och ser att det läckt ut vin genom korken.
Suckar och öppnar i alla fall för att upptäcka nått grumligt och ytterst osmakligt.
Häller ur.
Tar nästa flaska.
Öppnar -plopp.
Tittar på korken och tycker att tja - inte hundra kanske.
Häller upp ett glas.
Ser bättre ut.
Smakar - jävla surt.
Tittar noggrannare på korken och konstaterar facto.
Häller ur.

Så istället blev det - 1,5 l vin i vasken och en halv folköl... Skönt med semester i alla fall!

Arbetsskadad.

I huvet då.
För annars kanske man bara går förbi och lämnar människor.
Annars kanske man ignorerar obehaget i situationen och tänker - var och en med sitt.
Annars kanske inte första tanken är att det kan vara allvarligt.
Men, nu är jag den jag är.
Så jag plockar upp telefonen och informerar polisen medan jag vandrar hemåt.
Bort från den obehagliga situationen.
Trots allt är det väl så att om jag inte ringer och nått händer så hamnar det på mitt samvete.
Om jag ringer och nått händer- då har jag gjort mitt.
Om jag ringer och inget händer... då händer ju fortfarande inget...

Spurtar.

Just nu pågår spurten mot semestern. Denna vecka ska avklaras och sen är det ljuv ledighet som väntar.
Hur underbart som helst - En riktig semester. Mitt livs första!
Visst har jag varit "ledig" två somrar med Minu men det är inte det samma som semester.
För när man har semester har man semesterlön.
Pengar är inte allt - men visst, så säger man bara när man har det.
Har man det inte så är det ganska så jämt uträknat allt.

Fast min kollega lärde mig här om dagen att - det är bara om man ska köpa nått man behöver pengar. Har man inga ska man helt enkelt inte köpa nått.

Nu ska jag bläddra vidare på solresor - en sån tänkte jag spendera skatteåterbäringen på!

[Tluuuta Mamma]!!

Mitt barn är som så många föräldrar tycker om de sina, det underbaraste.
Och när hon är på sitt trotsigaste bestämma humör kan jag inte annat än skratta... iaf på insidan...
Att göra det helt öppet skulle vara fel mot henne men inte ska jag väl ta henne på allvar heller när hon ser allvarsamt på mig, biter ihop läpparna till ett sträck och säger: Tluuta mamma! Tluuta. Kort och bestämt låter det. Min lilla trotsiga tvååring!
Ja du Minus, jag kommer inte att sluta. Varken äta upp chokladen du vill ha, eller cantaloupen. Inte heller kommer jag sluta att sjunga falskt med den härliga boken i mina händer. Jag kommer inte att tluuta pussa på dig eller pajja dig eller busa med dig. Inte sluta borsta dina tänder halvvägs eller kamma ditt hår. Nej för lilla unge, det är jag som bestämmer.
Ett tag till iaf...