Mitt barn är som så många föräldrar tycker om de sina, det underbaraste.
Och när hon är på sitt trotsigaste bestämma humör kan jag inte annat än skratta... iaf på insidan...
Att göra det helt öppet skulle vara fel mot henne men inte ska jag väl ta henne på allvar heller när hon ser allvarsamt på mig, biter ihop läpparna till ett sträck och säger: Tluuta mamma! Tluuta. Kort och bestämt låter det. Min lilla trotsiga tvååring!
Ja du Minus, jag kommer inte att sluta. Varken äta upp chokladen du vill ha, eller cantaloupen. Inte heller kommer jag sluta att sjunga falskt med den härliga boken i mina händer. Jag kommer inte att tluuta pussa på dig eller pajja dig eller busa med dig. Inte sluta borsta dina tänder halvvägs eller kamma ditt hår. Nej för lilla unge, det är jag som bestämmer.
Ett tag till iaf...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar