Igår fick vi beskedet att älskade faffa-Lasse somnat in.
Jag saknar honom omåttligt redan nu och hör hans röst som säger "ta hand om dig vännen".
Och jag tar hand om mig på bästa sätt, även om tanken på att inte kunna vara med på begravningen är tung och svår att acceptera.
Men ibland passar livet och döden inte ihop.
Just nu är de bägge så påtagliga.
Snart ska jag iväg till mvc och lyssna på lilla hjärtat i magen.
I tankarna tänker jag på det andra hjärtat som till slut gav upp.
Det hjärta jag satt och lyssnade på i hans famn och höll hans hand, trodde att om jag bara andades likadant som honom så skulle våra hjärtan slå i samma takt. Nu är hans hjärta tyst. Hans andetag går inte att följa. Och jag har inte den trygga handen att greppa efter.
Men jag har fått mycket.
Tack faffa för att jag fick vara din pimu.
Tack för att du fanns där för mig.
Tack för att du älskat mig ovilkorslöst.
Tack för alla kloka ord, allt tålamod och din tro på mig.
För du har format mig till den jag är idag,
Jag vet att du är solt över mig
Jag vet att du älskar mig.
Och jag vet att du har det bra nu.
När jag tänker på dig tänker jag dans, skämt och kramar.
Det är bra saker.
Vila i frid Faffa.
2 kommentarer:
Väldigt vackert skrivet om Lasse. H. Din pappas kusin Lisen
Tusen tack för de orden, Lotta!
Du har beskrivit min Farbror Lasse så bra. Och vi alla som känner honom vet att han var oerhört stolt över dej, Lotta! Du har alltid varit hans lilla flicka. Det att du viskade åt honom vilken sort ni ska få, nu när ni får baby, var han så stolt över, stolt över att han fått det förtroendet. Han var noga med att säga att han inte berättat åt någon. Kram på dej Lotta och lycka till med det nya livet du bär inom dej. Hälsningar Minga
Skicka en kommentar