det här med dagis.

Min unge går på dagis.
Det gör hon för att hennes föräldrar jobbar.
Hennes dagar blir lite längre än våra jobbdagar för att tiden till och från jobbet tar tid för mig och min man.
Våra arbetstider råkar infalla parallellt.
Vi är båda nya på jobbet och vi gillar båda att jobba.
Vår unge verkar trivas på dagis.
Hon är glad när hon får komma hem till både mamma och pappa.
Hon är glad när hon på natten kommer till sin mamma och pappa.
Hon är glad på morgon när både mamma och pappa är där.
Hon är glad när hon lämnas på dagis.

Så, var är då problemet?
Personalen säger att hon märker när de andra barnen börjar gå hem... dah?
Personalen säger att de märker att hon undrar när det är hennes tur... mhm...?
Personalen säger indirekt att vi jobbar för mycket.

Jag suckar.

För samtidigt - är ungen glad.
Skulle hon inte reagera när de andra barnen (en kvart innan henne) börjar gå hem - då skulle jag bli orolig.
Skulle hon inte börja sakna sina föräldrar när hon sett andra återförenas - då skulle jag bli orolig.
Skulle hennes föräldrar lämna henne ännu i timmar efter utsatt tid - då skulle jag tycka att personalen får börja klaga.

Men nu är det som så att vi håller oss inom utsatta tider.
Vi hämtar en kvart innan det vi sagt på vårt schema. Och när det är möjligt ännu tidigare.
Vi lämnar till frukost. För att det är så de vill ha det.

Nä, já e int bitter.
Bara lite led.