vabbandets spår.

Att vara hemma med "vård av sjukt barn" är inte alltid det roligast.
Visst - vi har myst. Visst vi har badat länge. Och visst jag har haft gott om tid att fixa mig innan jobbet.

Men idag har jag oxå haft gott om tid att bli tilltuffsad av lilltösan.
Hår är enligt henne till för att rivas, det blir ju inte bättre av att pappan gillar när man drar honom i håret... Mamman kan jag meddela skriker, ganska högt samtidigt som hon försöker reda ut sitt hår som virat in sig i de klibbiga barnhänderna.

Pappan brukar oxå gilla att brottas och akrobatisera med vildingen, mamman med- men i ett lite lugnare tempo. Mamman gillar dock inte att bli nockad på näsan, av ett bakhuvud, så att den knakar och blir en aning blå... Nej och det gillar hon inte för att hon ska ha glasögon på jobbet men kan inte det nu för att näsan värker... Funderade faktiskt på att uppsöka akuten men kom fram till att näsan inte var snedare eller buckligare än vanligt, dock drar jag eventuella framtida nosejobs på hennes konto!
Sista misshandeln tösan hann med innan jag bytte av mitt vabpass var att bita mamman - likt en sköldpadda i kinden. Bände loss henne och kvar blev ett litet rött märke, inget hål tack och lov. Inget blod.
Och slutsatserna vi kan dra av detta - tösan är frisk och borde vara på dagis.
Mammans Aj och Nej - uppfattas inte av lillmonstrets öron.

Igår hann vi med att: rita på väggar, stolar och bord (och lite på papper oxå... men mest på det andra) - är glad att jag hade en såndär magisk svamp som tar bort allt för rött på vitt syns ganska bra!
vi hann oxå bråka om kulorna och stenarna i blomkrukan ett antal gånger.
Tappa tålamodet gällande lösplockande av skyddet framför högtalaren.
Riva papper över hela toaletten....

Elmina saknar dagis - helt klart och mamman är så glad att hon får rymma till jobbet en halv dag i alla fall!