Börjar landa på jobbet och här hemmaa börjar väl min man landa i livet som hemma-pappa.
Barnen har vant sig vid det nya systemet. Och trotsar nu mer mot pappa än mej - jag får gos!!!
Det rullar på kan man säga. Jobbet är sig likt, allt jag lämnade april 2013 fanns kvar januari 2014.
Eller visst kontoret är bytt, och möblerat och ommöblerat... handlingarna har rullat på.
Men annars är det precis som om det bara stått på paus och jag bara dimper ner igen.
Tiden har gått, och går så himla snabbt! Min lilla bäse-buse har blivit stor och går för fulla muggar. Min lilla tös fortsätter att trotsa men verkar ha hittat lite mer lugn även om lillebror lite nu som då råkar ställa sig i skottlinjen.
Nu ska vi se om jag klarar av att återuppliva det här stället, för jag har saknat att skriva men tiden har inte räckt till!
Bäse busen bestämde dagen innan han började gå att sluta amma, han böt lixom ut kunskapen om hur man ammar till hur man går... Jag som såg fram emot ett tag till, för jag hade äntligen hittat flytet och kunde tycka det var mysigt med den där lilla varma kroppen mot mig. Att få lite egen tid, alldeles nära utan nått som stör. Att få titta på min lilla pojke och memorera varevigaste valk.
Men, vissa saker bestämmer inte mammor över. Två veckor sen var det och nu njuter jag av att det är över och gick smidigt och Winston han njuter av att stappla omkring - envis som han är.
Bebistiden är för kort, punkt slut.
Natti natti, ses en annan dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar