Skruvmejslar, sladdar, tvättmaskinen och diskmaskinen är det som intresserar honom mest näst efter storasyster. Han kan säga "Nej, nej, nej" "pappa" "mamma" och något som låter som ett försök till elimna men oftast bara blir "EEE". Smörgosrån väljs framom majskrokar och favoritmaten är lövbiff-pasta med prujo, batat, ärtor och majs. Han är ännu mjölkallergiker och har blivit betydligt bättre i huden sedan han slutade amma. (Mamman orkade nämligen inte riktigt hålla den mjölkfria dieten...) Han är tokig i att äta mammas hår och han älskar att bada. Sover gör han helst nära mamma.
För nio månader sedan var jag så trött på den där magen, jag var så ivrig på att få ut honom till världen. Och när han väl bestämde sig för att komma - då gick det ganska snabbt. Och så har det fortsatt, snabbt. Hinner knappt med i svängarna - min lilla bäse är stor.
Idag är det också 12 år sen Kim dog. Elmina är så intresserad av honom och älskar att höra om honom. Hon bär ju trots allt hans namn och hon har tagit det som sin uppgift att tänka på honom och sakna honom. "Kan man sakna nån man int träffat" undrar hon ständigt och jag svarar "ja".
För saknad är inte enkelt, man kan ju sakna utan att ständigt tänka på nån. Dom lixom bara fattas en. "Mamma tänker du ofta på Kim" frågar hon och jag svarar "Varje dag". För dom man älskat och tagit till sig i hjärtat, dom finns där och dyker upp med små glimtar i de mest oväntade situationer. Idag Kim tänker vi extra på dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar