Hördu professorn - tack för rådet men sluta säga att man absolut inte ska. Säg att man helst inte. Eller nått. Nått som inte skrämmer föräldrar. Nått som gör att föräldrar vågar lägga sina barn på mage trots allt - för vissa barn vill inte sova på rygg.
Mitt barn är ett sådant barn. Ett barn som inte ville sova på rygg. I en månad kämpade vi med en trött bebis, en bebis som var lugn i famnen. Men bara sov korta stunder på rygg i vaggan sin. Sen fick bebisen ljumskbrock. vi åkte in på sjukhus och läkaren frågade hur tösan sover. Jag berättade att hon sov bra så länge hon fick ligga på våra bröst och sussa - men så fort jag la henne i vaggan - på rygg - så vaknar hon och verkar inte trivas.
Läkaren undrade då om jag testat att lägga henne på mage - jag sa nej, det får jag väl inte?
Han sa - det får du visst! Visst att risken för plötslig spädbarnsdöd sägs öka men det är faktiskt bara just risken som ökar - risken som annars också är liten. Trots ökad risk är det alltså väldigt liten risk. Och dessutom vet vi inte orsakerna...
Så, vår unge började sova på mage. Och började sova bra.
Idag sover hon vilken väg som helst men det är precis nyligen som hon igen börjat trivas på rygg.
Jag blir så arg över alla som bara vill ge föräldrar skuldkänslor och skrämselhicka. Vi har tillräckligt att oroa oss för. Allt går att säga på många sätt. Och varje barn är unikt varför vi behöver hålla dörrar öppna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar