Den senaste tiden har jag - suttit med huvet i toalettstolen, ätit, stoppat ner huvet i porslinet igen, ojat mig över att inget är gott, åkt en vända till turkiet , solat, badat och njutit och mått bra, kommit hem och mått pyton igen, fått order om järntabletter - vilka jag inte tar på grund av illamåendet, räknar ner och räknar ner och konstaterar att det tar ett bra tag till.
Det är statusen. Men glada är vi.
Denna gång känns helt annorlunda än gång ett, visst jag mådde illa då men tempot var ett annat. Att plugga och vara gravid är lättare än att jobba och försöka visa hur bra man faktiskt är när man inte kan äta och är dödstrött. Nå, det börjar bli bättre. Så här klagar jag inte men kanske är det åldern som gör att allt upplevs tyngre? eller formen?
Sen känns allt så overkligt denna gång, vid det här laget sist hade vi gjort två stycken ultran redan denna gång har jag varit på två barnmorskebesök och väntar på att få gå på ul om knappa tre veckor.
Tycker att det känns som alldeles för sent men inte hade jag heller lust, ork eller tid att åka till sthlm för att göra det privat för 1 600.
Tycker faktiskt att landstinget prioriterar konstigt, fosterdiagnostik ska man väl göra på foster för att hitta fel, för att kunna avbryta. Men vem skulle vilja avbryta efter vecka 18? efter att nästan halva tiden gått (eller ja senast var v 18 halva tiden)...
En annan skillnad från gång ett till gång två är vad dom strök över i broschyren om ul och listan vad som ingår, senast var det: könsbestämning av barnet. Denna gång: Könsbestämning ingår inte.
Vi visste inte sist, vi vill nog inte veta denna gång heller. Sen vet man ju inte vad man får se på bilden ändå...
Så, nog ältat. nästa gång kanske jag kan berätta om Ellis första sol-semester för vilken citatet måste bli - "onsda, tosda, freedaa, sen semestern sluut!".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar