Ellisen lägger pussel. Hon är jätte duktig (snabbare än mej) på dom där med röda pluttar så nu försöker vi uppgradera till nästa nivå vilket verkar vara 8-bitars pussel i ram. Dom har hon inte riktigt kläm på än. Sista bitarna går möjligen att sätta om jag plockat ihop de övriga (minst fem) innan... men chansen är större att hon vänder upp och ner på allt så att jag får bygga om igen. och igen. och igen.
Pussel annars det känns nog vardagen som. På morgonen rymmer jag hemifrån till jobbet och vid fyra snåret rymmer jag från jobbet i ilfart till dagis. Eller tvärt om. Jag skyndar skyndar till dagis för att lämna henne precis när frukosten börjar. Skyndar skyndar till jobbet för att i bästa fall hinna svepa en kvarts kopp kaffe i samvaro. Skyndar skyndar på jobbet för att bli klar i tid. I tid. Då är jag hemma ett par timmar innan hon ska sova.
Och så om igen.
Men, det är härligt. Jag vet att jag lever. Och jag tror att det är det här som är livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar