Bebisen var den vackraste bebisens mamman kunde tänka sig och hon njöt av var eviga stund med överfyllda bröst, mjölkkräk och gulbajsblöjor (nästan, eller det kommer hon ihåg sådär i efterhand att hon gjorde iaf!).
Men bebisen, hon ville inte vara bebis. Hon ville bli ett barn. Hon började lyfta huvet direkt.Började vända på sig. Började äta riktig mat. Började skratta. Började sitta. Började åla. Började krypa, stå, gå, prata...
Och plötsligt hade mamman inte längre någon bebis... bebisen var förevigt borta och kvar fanns ett barn!
Ett barn som kan äta själv (ibland till och med med sked) Ett barn som har egen vilja. Ett barn som springer. Ett barn som kramas. Ett barn som läser böcker (eller river). Ett barn som upptäcker. Ett barn som är så underbart så att mamman aldrig kunnat föreställa sig...
Tänka sig att lilla Elmina blivit ett barn. Jag har nog ingen bebis kvar. Men jag har en härligt envis, trotsande, busande, springande dotter som ger mig de blötaste pussarna i hela världen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar